Augusti, ungefär

Jag köpte persikor i går fast jag aldrig lyckas äta dem i tid. De ligger på köksbordet nu och blir mjukare på ena sidan där solen kommer in efter fyra. Det var något jag skulle göra i dag. Inte tvätta. Jag tvättade i torsdags. Jag minns det eftersom kvinnan under mig hade hängt en behå över elementet i tvättstugan och jag tänkte att man kanske inte får göra så, sedan tänkte jag att jag inte bryr mig. På gården försöker en pojke cykla utan händer. Hans pappa säger inte så fort inte så fort inte men pojken klarar kurvan och ingen säger något mer om det. Jag öppnar kylskåpet. Stänger det igen. Det finns dill som måste användas och en halv gurka med den där genomskinliga, blöta kanten som gurkor får när de blivit liggande. Mamma brukade skära bort den. Jag tror det var mamma. Det kan ha varit min moster. Någon gjorde det i alla fall med en liten kniv och stor noggrannhet, som om resten av gurkan hade gjort sig förtjänt av att räddas. Utanför tappar någon en flaska. Ingen skriker. Jag väntar ändå på att någon ska skrika. I stället kommer en humla in genom fönstret och slår sig dumt mot lampan. Jag försöker hjälpa den med ett reklamblad från ICA. Den här veckan: svensk färskpotatis 12,90. Humlan vill inte. Jag låter den vara. Det var något jag skulle göra i dag. Persikorna, kanske. En av dem har redan fått ett brunt märke. Jag äter den över diskhon och saften rinner ner över handleden. Jag slickar bort den. Sedan står jag kvar där en stund med kärnan i handen för jag vet aldrig var man kastar sådant när påsen precis är bytt.